|
ORIGINALSTANDARD
1997-05-12
NKUs STANDARDKOMMITTÉ
1997-05-12
URSPRUNGSLAND: Nord-Ryssland och Sibirien
HEMLAND: Norden (NKU)
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Släd- och sällskapshund
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 5, sektion 1
BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Samojedhunden
har fått sitt namn efter samojedstammar i Nord-Ryssland och
Sibirien.
I områdets södra delar användes vita, svart- och brunbrokiga hundar
för att valla renar. I de nordliga delarna var hundarna rent vita
och milda till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar.
Samojedhundarna levde nära sina ägare, de till och med sov i kåtorna
och användes då som värmekälla.
Den brittiske zoologen Ernest Kilburn Scott till bringade tre
månader bland samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England
medförde han en brun han valp som hette Sabarka. Efter detta
importerade han en crème färgad tik som hette Whitey Petchora från
områden väster om Ural och en snövit hane kallad Musti, som kom från
Sibirien.
Dessa få hundar, och de som forskningsexpeditionerna hämtade med
sig, utgör grunden för samojedhunden i västvärlden. Den första ras
standarden fastställdes i England år 1909.
HELHETSINTRYCK:
Samojedhunden skall vara en medelstor, elegant, vit arktiskt
spetshund. Dess väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm,
smidighet, värdighet och självförtroende. Ögonens form och
ställning, och de uppdragna mungiporna, ger det typiska uttrycket åt
samojedhunden, det s.k. samojedsmilet. Köns prägeln skall vara
tydlig.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppen skall vara ca 5% längre än mankhöjden. Bröstkorgens djup
skall vara en aning mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet
skall vara lika långt som skall partiet.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Samojedhunden skall vara vänlig, öppen, uppmärksam och rörlig.
Viltinstinkten skall vara svagt utvecklad. Rasen får aldrig vara
skygg eller aggressiv. Den skall vara mycket social och används inte
som vakthund.
HUVUD:
Huvudet
skall vara kraftigt och kilformat.
Skallparti: Skallen
skall framifrån och från sidan sett vara bara lite välvd. Den skall
vara bredast mellan öronen.
Stop: Stopet
skall vara tydligt men inte för kraftigt markerat. Pannfåran skall
vara obetydligt markerad.
Nostryffel: Nostryffeln
skall vara kraftigt utvecklad och helst svart. Under vissa tider kan
nostryffeln vara urblekt,
s.k. snönos. Det skall dock alltid finnas mörkt pigment vid
nostryffelns kanter.
Nosparti: Nospartiet
skall vara kraftigt och djupt, lika långt som skallpartiet och
avsmalna jämnt och svagt mot nosspetsen.
Det skall varken vara snipigt eller grovt. Nosryggen skall vara rak.
Läppar:
Läpparna skall vara tättslutande, svarta och något fylliga.
Mungiporna skall vara aningen uppdragna,
vilket ger det rastypiska s.k. samojedsmilet.
Käkar/tänder: Regelbundet
och fullständigt saxbett med kraftiga tänder och käkar. Normalt
tandschema.
Ögon:
Ögonen skall vara mörkbruna och djupt liggande, relativt långt ifrån
varandra. De skall vara något snedställda och mandelformade med ett
"smilande", vänligt vaket och intelligent uttryck.
Ögonlockskanterna skall vara svarta.
Öron:
Öronen skall vara upprättstående, relativt små, tjocka och
trekantiga med något avrundade öronspetsar, rörliga och högt
ansatta. P.g.a. den breda skallen är de placerade långt ifrån
varandra.
Hals:
Halsen skall vara stark och medellång med stolt resning.
KROPP: Kroppen
skall vara en aning längre än mankhöjden, djup och kompakt men
smidig.
Manke:
Manken skall vara tydligt framträdande.
Rygg: Ryggen
skall vara medellång, muskulös och rak. Tikens rygg kan vara något
längre än hanhundens.
Ländparti: Ländpartiet
skall vara kort, synnerligen starkt och tydligt markerat.
Bäcken:
Bäckenet skall vara fylligt, kraftigt, muskulöst och svagt
sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen
skall vara bred, djup, lång och nästan nå till armbågarna. Revbenen
skall vara väl välvda.
Underlinje: Buklinjen
skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen
skall vara tämligen högt ansatt. Vid lystring och i rörelse bärs
svansen böjd framåt i en båge tätt över ryggen och ned över endera
höften. I vila får svansen bäras hängande och ska nå till has leden.
EXTREMITETER
Framställ:
Frambenen skall vara välställda och muskulösa med kraftig benstomme.
Framifrån sett skall de vara raka och parallella.
Skulderblad: Skulderbladen
skall vara långa, fasta och tillbakalagda.
Överarm:
Överarmarna skall vara snedställda och placerade tätt intill bålen.
De skall vara lika långa som skuldrorna.
Armbåge:
Armbågarna skall vara placerade tätt intill bålen.
Handlov:
Handlovarna skall vara starka men spänstiga.
Mellanhand: Mellanhänderna
skall vara aningen vinklade.
Tassar:
Framtassarna skall vara ovala med långa falanger, spänstiga och
riktade rakt framåt. Tårna skall vara
välvda och något åtskilda från varandra. Trampdynorna skall vara
elastiska.
Bakställ: Bakbenen
skall bakifrån sett vara raka och parallella med mycket kraftig
muskulatur.
Lår:
Låren skall vara medellånga, relativt breda och muskulösa.
Knäled:
Knäna skall vara väl vinklade.
Has:
Hasorna skall vara relativt lågt ansatta och väl vinklade.
Mellanfot: Mellanfötterna
skall vara korta, kraftiga, lodrätta och parallella.
Tassar:
Se framtassar. Sporrar skall avlägsnas.
RÖRELSER:
Samojeden är en travare. Rörelserna skall vara kraftfulla, fria och
till synes outtröttliga med ett långt steg. Frambenen skall vara
spänstigt dragande och bakbenen kraftigt påskjutande. Rygglinjen
skall vara stadig.
PÄLS
Pälsstruktur: Samojeden skall ha riklig, tjock, elastisk och tät
polarpäls. Den skall ha dubbelt hårlag. En kort, mjuk och tät
underull samt ett täckhår, som är längre, strävare och rakare än
underullen. I nacken och på skuldrorna bildar hårremmen - i
synnerhet hos hanhunden - en krage kring huvudet. På huvudet och på
benens framsidor skall håret vara kort och glatt, på öronens utsidor
kort utstående och glatt. Öronens insidor skall var rikligt
hårbeklädda. På lårens baksidor skall tydliga "byxor" bildas. Mellan
tårna skall det finnas en skyddande hårrem. Svansen skall vara
rikligt hårbeklädd. Tikens hårrem är ofta kortare och till
strukturen mjukare än hanhundens. Det rätta hårlaget har alltid en
speciell, naturlig lyster.
Färg:
Rent vit eller gräddvit, eller vit och bisquit (bottenfärgen måste
vara vit med några bisquitfärgade områden). Får aldrig ge intryck av
att vara ljust brun.
STORLEK/VIKT
Mankhöjd:
Idealmankhöjd hos hanhund 57 cm: tillåten tolerans +/- 3 cm.
Idealmankhöjd hos tik 53 cm: tillåten tolerans +/- 3 cm.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till graden av avvikelse.
- tydliga strukturfel
- lätt benstomme
- otydlig könsprägel
- reserverat temperament
- gula ögon
- runda ögon
- mjuka öron
- tångbett
- tunnformad bröstkorg
- dubbelt ringlad svans
- lågbenthet
- kraftigt hjulbent eller kohasig
- vågig eller överallt kort päls; lång, mjuk eller hängade päls.
ALLVARLIGA FEL
- tydligt avbrutet pigment i ögonlockskanterna eller tydligt
markerat avbrutet pigment på läpparna.
DISKVALIFICERANDE FEL
- skygghet eller aggressivitet
- blå eller olikfärgade ögon
- överbett eller underbett
- icke upprättstående öron
- färger på pälsen andra än i standarden tillåtna
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen. |